arkiv

Språk

När jag har varit ute på praktik, eller vikarierat, har jag lagt märke till att eleverna ofta är tysta och ovilliga att diskutera. Givetvis finns det alltid elever som räcker upp handen och pratar, men generellt sett är eleverna väldigt tysta. Det fick mig att fundera på muntliga övningar som kan få igång klassrumsdiskussioner. Jag använder denna övning när eleverna är trötta eller har tappat koncentrationen. Jag har utfört övningen med elever från högstadiet så väl som gymnasiet och det har fungerat superbra oavsett grupp. Eftersom jag är språklärare är ett av mina huvudsyften att eleverna ska värma upp inte bara till varandra, och läraren, men även till språket i fråga.

Eleverna sitter två och två. Tre och tre fungerar likväl. Meningen är att alla ska ha någon att sitta med. Skriv ett ord på tavlan och låt eleverna komma på en möjlig förklaring till ordet. Fråga dem, efter några minuters diskussion, vad de har kommit fram till. Det är även roligt om de kan argumentera för deras val. Ordet du skriver på tavlan kan vara vilket som helst. Mycket beror på vilket ämne du har och hur gamla eleverna är. Jag skulle rekommendera ett svårare eller mer ovanligt ord eftersom det minskar risken att eleverna vet vad ordet betyder. Beroende på hur mycket tid jag har, och vilken slags klass det är, använder jag upp till fem ord per tillfälle. Ett annat alternativ, vilket jag inte har hunnit testa än, är att inleda en lektion med endast ett ord och lämna uppgiften därefter.

Jag tror att denna övning fungerar till alla ämnen i grundskolan så väl som gymnasiet.

När jag undervisat engelska har aubade (a love song which is sung at dawn), mimp (to speak in a prissy manner, usually with pursed lips) och paralian (a person who lives near the sea) varit populära ord. Om ni är nyfikna kan ni finna en mer detaljerad beskrivning på lektion.se

För mig är elevernas intresse, och mentala närvaro, en viktig del av undervisningen.För att behålla deras intresse, när ett ämne kan uppfattas som svårt eller jobbigt, försöker jag att anpassa delar av mitt material efter dem.

Det kan kännas som en självklarhet – jag tror däremot att vi tar det givet och glömmer bort att göra det konsekvent i arbetet. När jag har grammatik- eller litteraturföreläsningar använder jag mig ofta av exempelmeningar från Harry Potter. De flesta har antingen läst böckerna eller sett filmerna och kan därför känna igen exempel därifrån.

Sist jag använde mig av Harry Potter som exempel var förra veckan. En gymnasieklass och jag diskuterade symbolism i litteratur. När vi kom till symbolism märkte jag att eleverna inte hängde med. Jag tog exempel från Harry Potter varpå en av eleverna frågade om Harry Potters ärr kunde vara en symbol. En annan frågade om Snape också kunde vara en symbol trots att han är en karaktär. Med dessa exempel förstod eleverna något som annars kan kännas abstrakt och svårtolkat.

Jag kan tänka mig att även Hungerspelen och Twilight kan användas i samma syfte.