arkiv

Naturkunskap

I en av mina klasser har jag haft lite svårt att nå fram till eleverna när jag håller genomgångar. Jag försöker vara så tydlig jag kan, ha bra exempel, be elever om input och reflektioner under genomgången, men i slutet av genomgången när jag frågar mycket de känner att de förstått är det ganska spridda skurar. Extra knepigt är det när jag får känslan av att en del elever är trötta på genomgång och vill komma igång och jobba själva, medan andra skulle fastna direkt om de försökte lösa uppgifter.

Jag testade att ha repetitionsgenomgång direkt efteråt, där de som vill samlas framme vid tavlan och så har vi en till genomgång med lite enklare exempel och lugnare takt. Hittills har det funkat skitbra. Jag misstänker att delar av att det fungerar bra är för att eleverna känner att den här genomgången är för mig, och man därmed är mer närvarande. Det blir också lättare för eleverna att be mig säga något en gång till, fråga om något som är oklart, eller för den delen svara på varandras frågor. Typiskt bra.

Nackdelarna med repetitionsgenomgångar är förstås (1) att de som har repetitionsgenomgång får mindre klassrumstid att jobba med uppgifter, och (2) att de som är igång och jobbar själva inte kan få hjälp av mig som lärare medan jag håller en ny genomgång. Men jag tror att det helt klart är en bra trade-off.

Jag använder detta i matte, men jag misstänker att det funkar bra i alla ämnen där man ofta har lektionmodellen genomgång -> jobba med problem/uppgifter.