arkiv

Frågor och svar

Jag har sedan tidigare använt Google Docs (nu ”Google Drive”) för att skapa enkäter – det är ett snabbt och smidigt sätt att göra enkäter på webben. Men för någon vecka sedan upptäckte jag också den sjukt smidiga tjänsten för att sammanställa resultat från enkäterna. Grymt!

Tipset för den här gången är alltså att använda Googles verktyg för att göra skriftliga enkäter, istället för att ha dem på papper och sammanställa för hand.

Jag gjorde en 7-minutersvideo som visar hur det går till. Den går att hitta här: Göra enkäter med Google Docs/Google Drive

I en av mina klasser har jag haft lite svårt att nå fram till eleverna när jag håller genomgångar. Jag försöker vara så tydlig jag kan, ha bra exempel, be elever om input och reflektioner under genomgången, men i slutet av genomgången när jag frågar mycket de känner att de förstått är det ganska spridda skurar. Extra knepigt är det när jag får känslan av att en del elever är trötta på genomgång och vill komma igång och jobba själva, medan andra skulle fastna direkt om de försökte lösa uppgifter.

Jag testade att ha repetitionsgenomgång direkt efteråt, där de som vill samlas framme vid tavlan och så har vi en till genomgång med lite enklare exempel och lugnare takt. Hittills har det funkat skitbra. Jag misstänker att delar av att det fungerar bra är för att eleverna känner att den här genomgången är för mig, och man därmed är mer närvarande. Det blir också lättare för eleverna att be mig säga något en gång till, fråga om något som är oklart, eller för den delen svara på varandras frågor. Typiskt bra.

Nackdelarna med repetitionsgenomgångar är förstås (1) att de som har repetitionsgenomgång får mindre klassrumstid att jobba med uppgifter, och (2) att de som är igång och jobbar själva inte kan få hjälp av mig som lärare medan jag håller en ny genomgång. Men jag tror att det helt klart är en bra trade-off.

Jag använder detta i matte, men jag misstänker att det funkar bra i alla ämnen där man ofta har lektionmodellen genomgång -> jobba med problem/uppgifter.

Kursaren Jenny kom med denna bra idé:

När man har fråga/svara-dialog med klassen, och man vill att alla ska vara aktiva, kan det vara smart att säga åt alla att räcka upp handen. Hur säker man känner sig på svaret markeras med hur många fingrar man håller upp: 1 finger betyder ”ingen aning”, 2 fingrar betyder ”jag har en bra gissning” och 3 fingrar betyder ”jag känner mig säker”.

Smart sätt att aktivera alla elever, samtidigt som man får koll på hur väl eleverna hänger med.

Jag har testat detta på sommarskolan i matte jag höll, med bra resultat. Där testade jag också att låta eleverna hålla upp 1–3 fingrar efter en genomgång, för att markera hur väl de tycker att de förstått genomgången. Funkar det med!

Jag har i tre olika tillfällen (spontant) tilldelat elever bonuspoäng när de har ställt frågor eller på något annat sätt varit aktiva på en lektion. Alla tre gångerna har det eskalerat och lett till mycket mer aktiva elever, och jag tänker fortsätta med bonuspoäng på ett mer strukturerat sätt för att försöka lära mig i vilka sammanhang det fungerar eller inte.

Metoden hittills har varit ungefär så här:

  1. En elev gör något som jag gillar – ställer en intressant fråga, vågar svara när klassen i allmänhet är tyst, gör ett intressant inlägg, eller något annat som jag gillar. Det har alltid varit förknippat med att vara aktiv/engagerad.
  2. Jag har utbrustit något i still med ”bra fråga – den är värd en bonuspoäng”, och skrivit upp namnet på eleven i sidan av tavlan tillsammans med ett streck som markerar 1 poäng. Och sen gått vidare med frågan/kommentaren/whatever.
  3. Högst några minuter senare delar jag ut ytterligare en bonuspoäng för något som är värt att uppmuntra – ytterligare en elev får sitt namn och en poäng vid tavlans kant.
  4. Inom ytterligare högst fem minuter har det alltid (så vitt jag minns) varit elever som kommer med frågor eller kommentarer, och ber om bonuspoäng. Sedan fortsätter det – klassen som helhet blir mer aktiv, lektionen blir roligare, och jag som lärare får lättare att samspela med eleverna.
  5. Vid slutet av lektionen suddar jag ut hela listan – det är inget jag kommer ihåg mellan lektionerna, och inget som ger någon formell belöning.

Flera gånger har jag gett hela klassen bonuspoäng, när jag fått hela klassen att svara på något tillsammans, eller så. (Detta har jag markerat med ”Alla: 1” vid tavelkanten.)

Några tankar/kommentarer:

  • Jag tror att det är viktigt att eleverna upplever det som en lek – att man vill spexa lite eller synas lite, och därför få bonuspoäng. Inte att man vill visa sig duktig, eller att man ska samla poäng för ett prov eller nåt.
  • Det är möjligt att bonuspoängen skulle tappa sin charm för eleverna om de användes på varje lektion – eller att de skulle börja fråga vad de får av poängen. Jag ser fram emot att testa om så är fallet.
  • Jag har funderat på om man skulle ge någon belöning – kanske glass i slutet av kursen, baserat på totalt antal bonuspoäng. Men det finns risk att det skulle bli för mycket allvar av det då.
  • Bonuspoängen får inte alla elever att bli aktiva – det har varit rätt tydligt att det är vissa som är bra på att samla många poäng. Men jag skulle hävda att vissa tystare elever blir meddragna, och att tröskeln för att bli delaktig på lektionen över lag sänks.

Jag tror att metoden kräver att man har en någorlunda lekfull hållning över lag på lektionen, och att man har rätt bra kontakt med eleverna. Jag har bara testat bonuspoängen på matte- och fysiklektioner på gymnasiet.