arkiv

Månadsarkiv: augusti 2012

Jag har tagit som vana att i slutet på lektionen, precis innan eleverna går ut, fråga efter tre eller fem saker som de lärt sig idag. Svaren kan bli allt från svepande till detaljerade, allt från ämnesspecifika till trams.

Svaren ger mig en liten uppfattning av vad eleverna kommer ihåg från lektionen, och – tänker jag – ger också en liten möjlighet att reflektera över vad vi hållit på med. Vanligtvis tar det inte mer än 30 sekunder, så det är en rätt enkel investering att göra.

Metoden är en förenklad variant av ”exit tickets”, som beskrivs i ett annat inlägg.

Jag har blivit mentor för 16 nya elever på Rudbeck, och bland lite olika team building-aktiviteter valde jag att låta eleverna spela spelet Dixit i grupper om sex. Det gick över förväntan och det uppstod mycket skratt och delande av tankar om skolan. Alla elever var inte överdrivet engagerade i spelet, men alla var med och så vitt jag kunde bedöma var det ingen som vare sig tyckte att det var tråkigt eller kände sig lämnad utanför – vilket jag tycker betyder ett gott betyg i team building-synpunkt.

Det finns olika sätt att spela Dixit, och den jag använde går till så här:

  1. En av eleverna börjar vara story teller, och säger ett ord eller en mening som har med skolan att göra. Det kan till exempel vara ”så här känns det att börja gymnasiet”, ”skolmat”, ”så här var informationen i aulan igår”, eller ”så här kändes det kvällen innan första skoldagen”.
  2. Sex Dixit-kort vänds upp, så att alla spelarna kan se dem. (Dixit-kort har fantasifulla och rätt surrealistiska motiv, som ofta rymmer mycket symbolik. Se exempel från BoardGameGeek här: 1, 2, 3.)
  3. Alla elever väljer i hemlighet vilket av korten de tycker stämmer bäst med vad story tellern sa. (Detta görs med hjälp av brickor eller något annat hemligt.)
  4. När alla har valt visar eleverna upp sina val. Är det flera som har valt samma kort får de eleverna poäng – lika många som valde det Dixit-kortet. (Man vill alltså välja det som andra väljer.)
  5. Men! Kortet som story tellern valt är blockerat, och alla som har valt det Dixit-kortet ger en poäng till story tellern och får inga poäng själva.
  6. Medan poängen skrivs upp, eller efteråt, får eleverna berätta varför de valde just det kortet. (Förutom att eleverna får spela spel och umgås är det just detta moment som har värde ur team building-synpunkt.)
  7. Sen blir det nästa elevs tur att vara story teller!
  8. När alla varit story teller en gång är spelet klart, och man kan kolla vem som fick flest poäng. Eftersom det tar kanske 15 minuter att spela en omgång kan man mycket gärna nollställa poängen och spela en gång till, eller två.

När mina elever spelade satt vi ute i kafeterian, så att andra ettor på skolan kunde bli lite nyfikna och dessutom se att det funkar bra att sitta i kafeterian och spela spel och umgås. Efter två omgångar (eller så) flyttade jag runt eleverna, så att man fick spela med lite olika klasskompisar.

Bilder från Dixit Oddysey, från BoardGameGeek

Kursaren Jenny kom med denna bra idé:

När man har fråga/svara-dialog med klassen, och man vill att alla ska vara aktiva, kan det vara smart att säga åt alla att räcka upp handen. Hur säker man känner sig på svaret markeras med hur många fingrar man håller upp: 1 finger betyder ”ingen aning”, 2 fingrar betyder ”jag har en bra gissning” och 3 fingrar betyder ”jag känner mig säker”.

Smart sätt att aktivera alla elever, samtidigt som man får koll på hur väl eleverna hänger med.

Jag har testat detta på sommarskolan i matte jag höll, med bra resultat. Där testade jag också att låta eleverna hålla upp 1–3 fingrar efter en genomgång, för att markera hur väl de tycker att de förstått genomgången. Funkar det med!